Hur kommer det sig att jag ofta gillar ”oskarpa” bilder? Jag vet inte riktigt men tror det har att göra med hur jag tolkar bilden. Jag känner att många skarpa bilder, hur bra de än är, känns ”färdiga” efter en stund. Då tröttnar jag på dem efter ett tag. Oskarpa bilder däremot, känner jag att de ofta har ett större djup och känns inte färdiga. Jag kan fantisera kring dem och ofta hittar man nya saker i dem. De blir därför inte ”utslitna” så fort. Med oskarpa bilder menar jag här inte bilder där man av misstag ställt skärpan fel eller av misstag skakat på kameran utan bilder där man mer ”målar” med kameran eller använder någon form av softningsteknik.